Happily ever after. . .

"Jag dör så vacker hon är. Varm. Finast."
"Hon är den finaste människan jag träffat. Hon skulle bli den bästa mamma jag kan föreställa mig och när jag tänker på hur hon ser ut då hon ler mot mig blir jag gråtfärdig så mycket kärlek hon har att ge."
"Jag skulle ge henne allt och jag skulle se till att hon varje dag fick höra hur fantastisk hon är. Hur hon får mig att bli yr så mycket jag älskar henne."

Trots att det är helt fel person som skrivit detta så rör det mig. Det rör nånting inom mig fastän det är skrivet av en ganska hemsk person (som jag aldrig träffat dock) & är skrivet till hans flickvän som jag inte känner & som han bedrar kontinuerligt. Ja, ja. Önskar Tommy skrev så om mig. Missförstå mig rätt, jag vet att T känner detta för mig, tänker så (om inte mer/bättre!). Dessutom är han duktig på att säga det till mig, jag får höra precis hur han känner för mig ofta. Han är (faktiskt) mer romantisk, finare än mig på det sättet. Han är väldigt duktig på att få mig att känna mig älskad, utvald. När han tar mitt ansikte i sina händer, ser mig i ögonen & säger hur mkt han älskar mig, hur fin jag är.. Det är så fint. Än idag, efter 2½år av kärlek så rodnar jag fortf när han gör sådär. Vilket jag ser som ett bra tecken, det är fortf känslor, inte bara ord. Det känns, jag känner det & han känner det, i hjärtat. Och det är ju faktiskt det som är viktigt.
Det är bara det att jag ibland älskar (kanske ibland t.om föredrar) att läsa saker. Där kan min kärlek för sms förklaras! Gillar att kunna ta fram & läsa vad nån sagt, känner. Jag är dessutom väldigt duktig på att "komma ihåg" känslor & när jag läser gamla saker får jag genast tillbaka känslan jag hade då. Jag kan tom rysa av känslan. Det är riktigt härligt. Sen blir det ju särskilt viktigt när han är borta ifrån mig såhär, behövs ju mer då (förstås..).

Nu fick jag ett Godnatt-sms & ska faktiskt sova..
Sussa sött