28 aug
Dagen har varit bra, trots allt! Var hos Annika idag, var nästan 1½-2år sen jag var där sist. Jag var både spänd & lite orolig, fast jag själv valt att gå tillbaka. Jag saknade verkligen Tommy lite extra där! Jag brukar alltid ringa honom så han kan lugna mig lite innan jag går dit & ringer ALLTID efteråt, jag behöver det. Nu kunde jag inte det.. :/
Iaf, samtalet var väldigt bra. Bara att kliva in genom dörren gav mig ett underligt lugn.. Det är så mkt smärta som har kommit fram & bearbetats i det där rummet, fy fan. Det är nästan läskigt att tänka på det! Men å andra sidan har det fan räddat mitt liv, många gånger om! (Ursäkta allt svärande, blev så idag!) Det var verkligen som att öppna dörren till det förflutna, på gott & ont.
Aja, jag har iaf high hopes för det är. Jag har återigen varit på botten & måste upp igen.
Gumman jag är alltid hos dig, det vet du innerst inne. Jag är snart hemma så håll ut. Puss
