natten



På något vänster var det jätteskönt att gråta i pappas famn inatt. Säga vad man vill om mina föräldrar men de finns fan där. Kl 5 på morgonen tar båda sig ur sängen för att hjälpa mig. Tack gode Gud för det. Hade inte de kommit hade jag gjort något mkt dumt. Jag var 5cm från att ringa en taxi. Det enda som hindrade mig var vetskapen om besvikelsen som väntade mig när jag kom fram. Och rädslan för att hitta nånting jag inte ville. Det var allt. Jag var så jävla nära. Men du är inte nära längre, inte på långa vägar.. Det, det, det, det kommer att bli min död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0