Happily ever after. . .

Det rör mig verkligen inte i ryggen. Det kan ses som känslokallt eller vadsom, men jag bryr mig verkligen inte! För mig är det förstås jätteskönt, att vara ledsen eller älta saker är ju sjukt jobbigt. Men det verkar verkligen vara slut med det nu. I like. Jag har varit rätt bra på att strunta i sådana saker men nu behöver jag inte ens anstränga mig. Det känns inte ett dugg alls, inte ens ett liiitet knip i hjärtat, nothing. Det är som att det aldrig har funnits där, vilket det förstås inte har på så otroligt länge. Trist att det krävs så stort perspektiv på det bara, hade gärna sluppit det där sista året.

Nu blir det hotpants, linne, bra musik & dammtorkan i högsta hugg! Livet lattjar fan. Jag lyssnar på Im Yours med Jason Mraz, drömmer mig bort.. Till USA, roadtrip, Gozo, till en trött gammal Volvo som lever ett eget liv, till en spelning på Universitetet, till Köping, till att väckas av att Sune & Hjördis pussar på mig, förfest på ett hotellrum bara vi två, att vara bakis & äta lunch på ett fik i Helsinborg, snacka skit, dansa, njuta..