Inse - förr eller senare
Just nu är jag förstås mest arg & besviken. Men nånstans måste jag väl vara tacksam. Du tog hand om mig när jag var i spillror & satte ihop mig till en ny människa, gladare, starkare & bättre än innan. Du bar mig upp för värsta backen, satte ner mig på toppen & gav mig världen! För det måste jag alltid vara tacksam. Du gav tillbaka min tro på människan, tack vare dig kan jag lita på människor, låta dem komma nära, vara intim, naken & ärlig.
Jag har dig att tacka för min underbara vänskap med Johanna som håller mig levande. Jag har dig att tacka för mkt, det kan inget säga emot. Tyvärr så kan väl inte du se det så än.
Men tack.
Kommentarer
Trackback
