Happily ever after. . .

Nej. Jag tänker inte säga något. Nada. Det enda är att gårdagen var den värsta dagen i mitt liv, efter dagen då morfar dog. Om man känner mig så inser man allvaret i det uttalandet & det räcker.

Idag har jag städat. Jag tror Tommy kommer att bli överraskad, för jag har nog städat mer än vad han väntade sig. Jag gillar att göra sånt här för honom, skämma bort honom med sånt, för jag vet att han verkligen uppskattar det. Och han är verkligen värd allt, allt, allt han kan önska sig. Såsom han har ställt upp för mig nu, han är en sån jävla stjärna. Jag älskar honom för det & för så mycket annat. Han är min prins, min riddare på den vita hästen.. Ingen vet eller kan nånsin förstå den uppoffring han har gjort för mig förutom min familj. Det var så underbart att se mina föräldrar & Tommy igår. Även om det var dem mot mig eller vad tusan, så var det sjukt underbart. Han är min familj, inte bara i mina ögon utan också i alla andras. Jag tror mamma sa det typ 5ggr.. "Ja, du är ju familj så"

JaJa. Nu ska jag äta tacosen som Tommy lämnade till mig efter deras middag - denna underbara man! Sedan ska jag dammsuga - det behövs! Sen boka tvättid (T ska lära mig tvätta..!) & gå till Centrum för att panta alla våra flaskor samt gå förbi gymmet & snacka lite med dem.

Just nu mår jag ändå helt okej - jag har hela min familjs stöd & det betyder allt.