Happily ever after. . .

Jag gillar verkligen vintern, snön, mörkret. Att tända ljus & krypa upp i soffan, det är super. Men att sitta ensam i köket med mörkret som omringar mig (har enorma fönster så känns nästan som man sitter på en veranda!) så är det lite, lite obehagligt när min frys pratar. Ja, jag skrev rätt, min frys pratar!!! Jag vet inte om det vill mig något, kanske något av mina frusna bröd börjar bli gamla? Eller så fryser den till, tar i utav helskotta ungefär, "nu ska jag jäklar anamma ska jag frysa de där isbitarna lagom till fredagsdrinken", eller nåt.. Den pratar iaf med mig. Knorrar liksom.. Den låter precis, exakt, som de där aliens i "The Signs". Du vet när sonen får in deras radiovågor på babymonitorn? Och det knorrar, nästan som nån smakar, som en parodi på en ekorre eller nånting.. Hmm, sjukt svårt att förklara. Dessa ljud gör alltså min frys. Alienfrysen. Jag må kanske inte vara jättevidskeplig men i en lägenhet som är yngre än 8år tycker jag inte det ska finnas spöken. De kan väl vänta ett par år? Eller åtminstoner till efter jag flyttat i Maj. Då flytttar jag ju till en funkislägenhet, vill det spöka där så är det helt okej.. Men nä, det här gillar jag inte.