Happily ever after. . .

Jag är verkligen i en känslomässig Berg-och-Dalbana.

Hur jävligt det än är att inse så kommer jag & Tommy inte funka ihop som läget är idag. Han har en massa saker att ta itu med, jag har en hel del jag med. Vi funkar så fantastiskt ihop som personer, vi har alltid jättekul ihop, matchar varann intellektuellt osv, ALLT klaffar på det viset. Men, med det sagt, så har han för mkt bagage han verkligen måste deala med & tyvärr kan han bara göra det ensam. Om jag kunde skulle jag bära honom på mina axlar & hjälpa honom genom allt, allt, alllt. Jag skulle ta all skit för honom, vadsomhelst. Men det går inte, det är hans.. Hade vi träffats 5år senare hade vi nog gift oss & skaffat barn på mindre än 1år. Så bra hade vi det! Men mina problem & nu hans, satte stopp för oss.

Och det kommer alltid vara den största sorgen i mitt liv. Jag har förlorat & måste gå ifrån min bästa vän, älskare.. Mitt liv. Min lycka. Jag kommer alltid sörja oss.