Happily ever after. . .

Fick ett argt sms imorse. Från Tommy som var förbannad eftersom jag påstått att vi gjorde slut pga att vi bråkade. Detta har jag aldrig påstått utan jag har faktiskt skrivit utförligt om varför vi gjorde slut & aldrig ens nämnt nånting om bråk. Men visst, vi bråkade. Vi har båda humör & är envisa som mulor. Särskilt på slutet blev det en hel del bråk då Tommy mådde (mår) för jävligt. Vilket jag kan förstå.

Once and for all. Tommy gjorde slut för att han mådde jättedåligt & trodde det berodde på oss. Han tog ut det på vårt förhållande istället för att låta mig finnas där för honom & hämta kraft från vår kärlek & gemenskap. Problemet nu är väl att han fortfarande mår skit & nu inte har mig där.. För säga vad man vill men jag var hans bästa vän, jag vet allt om honom & jag är (var..) den enda han berättade allt, allt för. Dessutom gav jag ju honom allt annat utöver att jag lyssnade, jag gav honom kärlek, närhet, trygghet, allt han kunde tänkas behöva. Men om någon mår riktigt taskigt kan det vara svårt nog ändå. Tyvärr.

Jag anser fortfarande att vi är perfekta för varann. Nu kommer många se ner på mig eller vadsom men det spelar ingen roll.. Vi är bäst ihop, det är timing som alltid varit vårt största problem! Dessutom var vi unga, första förhållandet.. Vi gjorde verkligen alla fel man kunde i början, förutom otrohet (som tur är). Tyvärr är det ju svårt att släppa vissa saker ibland..historia kan verkligen paja saker & ting. Så jag kör på en vänner-i-5-år-sen-bli-kära-&-leva-happily-ever-after.. :) Kanske dumt som sagt, men jag tror verkligen på oss. Det var inte pga oss, oss som människor, som par eller nånting som var problemet. Vi var alltid bäst tillsammans. Dock vill jag inte vara tillsammans med Tommy just nu, som läget är idag kan vi inte vara tillsammans utan kommer bara må värre. Så jag är "nöjd" som det är nu, även om jag förstås saknar honom.

Så. I've set the record straight. Nu ska jag krypa ner i sängen igen & må skit. Tack & hej.