Happily ever after. . .

Jag hade tänkt skriva ett till irriterat inlägg. Om hur irriterad/trött/sur jag är på Andreas - helt befogat dessutom. Men nej, jag har läst igenom min blogg sen i januari & då har det ju funnits en del skrivet om honom. Om alla mina fjärilar, förväntningar & vad jag trodde han var för en person. Jag måste ju säga att allt stämmer, helt klockrent. Jag kan verkligen hitta folk som passar mig. Han är en riktigt stjärna. Med tanke på att vi umgås ungefär hela tiden så kan man ju dra slutsatsen att han gillar att hänga med mig med. Haha. Nej men det blir bara bättre & bättre.. Promenader, hänga i solen, skojbråka, kolla filmer, äta middagar.. Många sms & interna grejer. Vi har kul helt enkelt. Att han är gammal & trött irriterar mig ibland.. men vad gör man? ;)

Nej, jag gillar den killen starkt. Och jag är riktigt glad över att han är min vän. Han får mig att må bra. (Och jag är glad att jag får vara hans vän, att jag får göra honom glad.) Han är übermysig & får mig alltid att känna mig fin, söt, uppskattad.. ja, bra helt enkelt. Fast han inte är så verbal (vilken man är det?) så visar han det. Och alla vet ju, actions speak louder than words.

Så jag antar att Caroline & Hanna ska ha lite credd också.. Haha!

Nu ska jag sova. Utan Andreas.. tråkigt! Fast nu slipper jag vara StoraSkeden. Jag slipper ligga vaken, uttråkad utan att våga röra mig i rädsla att väcka honom..! Tjohej! (Fast jag kommer sakna alla pussar & kramar.. Hmm!)