Happily ever after. . .

Jag bestämde mig för att inte skriva om Andreas mer. Dels för att han faktiskt är hemma snart (eller inte direkt men aja) & jag då måste stå för allt jag skrivit, vilket jag verkligen gör!! Men det blir så verkligt då, på ett sätt det inte varit tidigare. Dessutom börjar det blir lite stalker-varning på mig.. Stackaren lär ju springa för livet snart!!

Sedan har ju livet krånglat till sig lite. Jag träffade Tommy förra veckan & det känns inte direkt.. som att det är något jag vill blanda. Jag vet inte riktigt vad det innebär eller betyder. Det enda jag vet med säkerhet är ju att det är jävligt tunn is, jag får gå väldigt försiktigt. Jag är fast lite i mitt tänk.. på ett sätt borde jag nog inte träffa Tommy igen då det bara lär leda till tråkigheter, tyvärr. Samtidigt, om jag väljer att inte träffa honom osv så kommer jag bli som att jag gör det för Andreas skull. Vilket i sig inte är fel men.. ju mer man investerar, desto längre har man att falla. Right? Andreas skrämmer mig så otroligt.. Nu visade det sig iofs att vissa saker han sagt inte riktigt var så som det lät så.. det är jättebra. Äh, jag vet inte. Jag borde inte skriva sånt här när jag sovit en timme inatt. Och typ 4timmar över hela helgen. Mitt huvud är inte direkt med mig.

Så.
Det jag ser fram emot mest i veckan är Alexander. Han är utan tvekan den vackraste, ärligaste, mest generösa & intelligentaste människor jag har träffat. Han är en på miljonen & han betyder världen för mig. Vi ska ha en filmkväll ute hos honom, på fredag antagligen. Jag längtar, längtar, längtar! Han är bäst. Jag har aldrig träffat någon som Alexander & jag är lyckligt lottad som känner honom - jag är väldigt ödmjuk inför honom, hans person, intellekt, skönhet & det faktum att han vill känna mig.. Jag har aldrig träffat någon som fascinerar mig så.