Happily ever after. . .

Jag borde verkligen sluta skriva så öppet. Jag har fått lite "problem" på senaste pga bloggen. Jag står för allt jag skriver & jag skriver inget man inte skulle kunna få veta med en enkel fråga, faktiskt. Jag föredrar att vara helt ärlig & om någon känner sig förorättad på något sätt så tycker jag att man säger det. En killkompis (bekant, dejt? vem vet) hörde av sig i helgen (onykter förstås) & var jätteledsen. Han sa att han hade läst min blogg & halvflippade väl lite. Tydligen tycker han mycket mer om mig än vad jag har förstått. Vi har gemensamma vänner & har varit bekanta i en massa år men först nu börjat umgås. Tydligen så har jag missat något iaf. Så jag satt någon timme med honom i telefonen i lördagsnatt där han sa allt ifrån att han "hatade" mig till att han älskade mig. Kallade mig baby, gumman konstant & påstod att han gått ifrån FHM-festen för min skull. Även fast jag verkligen inte har rätt att bli det så blev jag irriterad.

För det första, kalla mig inte baby, jag är inte din baby & definitivt inte en av dina småbrudar du kan charma & slänga bort. (han ligger en hel del denna kille)
För det andra, påstå inte att du gör något för min skull. Du valde att gå därifrån, jag bad dig inte (visste inte ens om att han var där!) & jag skulle aldrig ha bett dig heller. Jag är inte en svartsjuk person för 5 öre & jag tror verkligen inte på att begränsa människor. Människan är fri, vi är alla individer & gör våra egna val. Ingen annan har rätt att säga åt dig vad du ska göra, oavsett er relation.
För det tredje, du älskar mig? Seriöst, släng inte runt sådana termer, helt allvarligt. Om du tycker om mig seriöst så förstör du ju det "seriösa intrycket" genom att slänga runt sådant. Det ger ett väldigt omoget intryck samt förstärker känslan av att du bara fyllesnackar. Man tar liksom ingenting du sagt på allvar när du kläcker ur dig sånt där.
För det fjärde, ring inte & säg hejdå för att du ska "dö" när du åker bil bara för att få en reaktion. Visst förstår jag att det här var mycket alkoholen som pratade, men ändå. Dels så skämtar man inte om sånt, det är inte kul. Sedan är det bara fjantigt att provocera en reaktion på det sättet & jag reagerade bara tvärtom.

Det "tråkiga" är att jag verkligen tycker om den här killen. Jag ringde dagen efter & tänkte vi skulle prata igenom det... men fick inte så mycket respons. Nu känns det bara som att det ligger på hans bord. Vill han reda ut & prata om det så är han välkommen. Jag förstår om han skäms & vill han glömma det här så kan jag göra det också. Men säg någonting iaf, skicka ett sms om det är jobbigt att snacka om. Nånting!