Happily ever after. . .

På tisdag händer det en massa underbara saker. En av de största är att äta middag med Mats & mamma. Ett av mina första inlägg på denna blogg var om Mats. (Här!) Ett litet inlägg om saknad, han betydde (-er) så mycket för mig! Han var en knepig figur at times men en mer godhjärtad man får man leta efter! Otroligt osjälvisk mot alla i sin närhet & gick alltid out of his way för att hjälpa andra. Han hjälpte mig många gånger, fanns där, stöttade, förstod.. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom, att se honom klara av samma saker som jag försökte förstå & lära mig hantera.. Han gav mig tro på mig själv, hopp om att jag skulle klara mig. Han är dessutom den som gjorde att vi flyttade till Sjöstaden.. Det här har varit mitt hem i 8½år nu & jag är evigt tacksam för de åren, jag har trivts så bra här. Ett av mina finaste minnen är när vi flyttade hit & jag & Mats åkte före flyttlasset för att förbereda, torka ur köksskåp osv. Det var lite snopet att upptäcka att hissen inte fungerade!! Men det löste sig, som alltid med Mats..

Jag fick en panikångestattack på T-Centralen för massa år sen, det var nog i 7an tror jag. Jag var i sällskap med några klasskompisar men inga jag kände särskilt väl. Trots att det avbröt mamma & Mats romantiska vinkväll kom han i rusande fart för att hämta mig, utan en sekunds tvekan. Det var en av de mest underbara känslor jag nånsin upplevt. Att vara så älskad, att betyda så mycket.. Det var otroligt speciellt. Sedan är förstås alla stunder med Freja grymma Mats-minnen.. Han gav mig en massa år med den finaste katten man kan tänka sig.. Det kan inget nånsin ersätta. Han har gett mig så otroligt mycket!! Dessutom gjorde han min mamma lycklig. Det finns inget mer värt.

På tisdag är det första gången vi ses på nåt år. Och då sa vi bara hej & jag storgrät mitt på jobbet, usch vad jobbigt det var.. Innan dess vet jag inte ens när vi sågs.. Det måste ha varit när de gjorde slut & det är typ 4år sen! Vilken liten plutt man var då, men det känns som om det var igår. Så jag laddar upp inför middagen med näsdukar, minimalt med mascara & eyeliner & necessären i högsta hugg! Jag min lipsill lär ju inte kunna hålla tillbaka tårarna. Tönt.

Jag hoppas verkligen han förstår hur otroligt mycket han har påverkat mitt liv - till det bättre!