Happily ever after. . .

Pratade med Andreas idag. Vi har mailat & sådär innan förstås men det blir inte riktigt samma sak, mer "hur har du det? jo jag har det bra". Hmm. Det har iaf varit trevligt att han har hållt kontakten trots att han är på sin superunderbarafantasiäventyrs-resa som han har planerat så länge & längtat efter. Det är ändå stort. Vi pratade lite allmänt men kom sedan förstås in på oss.. Spelar egentligen ingen roll vad vi sa men.. han har tydligen tänkt på mig en hel del & velat träffa mig, saknat mig & sådär. Vilket var underbart att höra. Det är så lätt att tänka en massa dumheter & vrida, vända & analysera varje stund vi haft tillsammans, varje ord, kram, puss, sms.. Det har inte riktigt gått så långt än, jag har försökt att inte tänka på honom alls, mest låtsats som om det regnar.. Dessutom så vet jag ju att han är på sitt livs resa, ett stort äventyr & jag förväntade mig inte riktigt att finnas med i hans tankar, kanske i periferin men inte mer än så. Det gjorde mig iaf jätteglad.. & nu saknar jag honom ännu mer. Fan.
(Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur kul vi har tillsammans, hur mysigt det är, hur många interna skämt vi har & om hur det känns som om vi har känt varann jättelänge. Det ska jag inte göra, sjukt ointressant för alla andra plus att jag bara kommer sakna honom ännu mer. Jag bara längtar till slutet av Februari, typ.. massor!)