Happily ever after. . .

Länge sen sist! Jag har knappt varit hemma denna vecka, alls. Jag har bara varit hemma hos Andreas & sedan jobbat. Kul vecka! Jobbet (praktiken) har varit jätterolig & jag har lärt mig massor. Andreas är samma sötnos som vanligt. Han skickar dock tokmycket dubbla signaler & vi är väldigt olika i hur vi hanterar detta (oss,dejtande - kalla't vad du vill!!). Vilket är jättetråkigt då allt annat är klockrent. Jag känner mig mest frustrerad faktiskt.. Fan släpp alla måsten, spärrar & begränsningar!!!!!!! Visst att man är satt i sina sätt men seriöst.. personligen släpper jag bara & hänger med på färden. Äh jag vet inte.. bara så sjukt frustrerad. Till den gräns nu att jag känner att jag inte kan vara mig själv till 100% längre. Jag gör i regel alltid det jag vill & vad som faller mig in men nu tänker jag mer & mer på vad jag "får" & "inte får" göra. Han har förstås inte sagt att jag inte får vissa saker men jag vet ju vad han gillar/ogillar osv. Tänker också mycket på vad vissa saker ger för "signaler".. Gah! Väldigt olikt mig!!!!!!

I övrigt är jag gladare än på länge. Det har ju Andreas förstås mycket med att göra, han gör mig glad, mår bra i hans sällskap. Vilket gör allt detta så mycket svårare!!!!! Nej men känner mig..bra. Jag hittar fotfästet mer & mer & gillar livet. Ibland är det nära att jag halkar tillbaka, särskilt till Tommy. Den fina Tommy kommer alltid vara så otroligt underbar för mig, i hjärtat. Tyvärr funkade vi ju bara i vår bubbla..& det går inte.

Det är vad jag är rädd händer med Andreas. Vi lever & frodas i vår bubbla. Men verkligheten då? Vill verkligen aldrig uppleva det igen.. Att genomleva det med Tommy var det värsta någonsin.

Nej nu får det räcka. Jag skämmer bort mig i sängen med Zoo-godis & en massa The Tudors-avsnitt.
Jag älskar livet & mig. Mitt liv. "There's no way I'm trading places right now - I'm single. [...] I know I'll settle down one day but 'til then I like it this way.."

På tisdag händer det en massa underbara saker. En av de största är att äta middag med Mats & mamma. Ett av mina första inlägg på denna blogg var om Mats. (Här!) Ett litet inlägg om saknad, han betydde (-er) så mycket för mig! Han var en knepig figur at times men en mer godhjärtad man får man leta efter! Otroligt osjälvisk mot alla i sin närhet & gick alltid out of his way för att hjälpa andra. Han hjälpte mig många gånger, fanns där, stöttade, förstod.. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom, att se honom klara av samma saker som jag försökte förstå & lära mig hantera.. Han gav mig tro på mig själv, hopp om att jag skulle klara mig. Han är dessutom den som gjorde att vi flyttade till Sjöstaden.. Det här har varit mitt hem i 8½år nu & jag är evigt tacksam för de åren, jag har trivts så bra här. Ett av mina finaste minnen är när vi flyttade hit & jag & Mats åkte före flyttlasset för att förbereda, torka ur köksskåp osv. Det var lite snopet att upptäcka att hissen inte fungerade!! Men det löste sig, som alltid med Mats..

Jag fick en panikångestattack på T-Centralen för massa år sen, det var nog i 7an tror jag. Jag var i sällskap med några klasskompisar men inga jag kände särskilt väl. Trots att det avbröt mamma & Mats romantiska vinkväll kom han i rusande fart för att hämta mig, utan en sekunds tvekan. Det var en av de mest underbara känslor jag nånsin upplevt. Att vara så älskad, att betyda så mycket.. Det var otroligt speciellt. Sedan är förstås alla stunder med Freja grymma Mats-minnen.. Han gav mig en massa år med den finaste katten man kan tänka sig.. Det kan inget nånsin ersätta. Han har gett mig så otroligt mycket!! Dessutom gjorde han min mamma lycklig. Det finns inget mer värt.

På tisdag är det första gången vi ses på nåt år. Och då sa vi bara hej & jag storgrät mitt på jobbet, usch vad jobbigt det var.. Innan dess vet jag inte ens när vi sågs.. Det måste ha varit när de gjorde slut & det är typ 4år sen! Vilken liten plutt man var då, men det känns som om det var igår. Så jag laddar upp inför middagen med näsdukar, minimalt med mascara & eyeliner & necessären i högsta hugg! Jag min lipsill lär ju inte kunna hålla tillbaka tårarna. Tönt.

Jag hoppas verkligen han förstår hur otroligt mycket han har påverkat mitt liv - till det bättre!

Jag har inte försvunnit. Har bara inte haft så stor lust att skriva.. Även om det händer en del så..ah jag vet inte! Dessutom var min vecka på Swedbank rätt jobbig.. Jag har inte varit igång sådär 8h om dagen på många år! Jag går ju "bara" 50% i plugget osv, är van att kunna slappa en del. Men jag mår definitivt bättre av att jobba så jag ska ta tag i det nu! Det är ju bara kontakter som gäller just nu & som tur är har jag en del människor i min närhet som gärna hjälper med det de kan! Jag vill dock inte be om sådana tjänster, det får komma av sig själv isf.. Är iaf väldigt, väldigt sugen på att jobba! Dessutom har jag fixat en del saker som kommer göra mitt liv så mycket lättare. Jag vet att det definitivt inte kommer lösa alla problem eller jaga bort mina demoner sådär poff bara, självklart inte. Men jag behöver bara lite hjälp med det där värsta.. Upp till 80% klarar jag av själv, kan deala med mina problem väldigt bra ensam. Vilket jag är stolt över.

Jag vill dessutom inte skriva om Andreas för tillfället. Han kommer ju hem nu i veckan & vi ska ses. Har vi något att säga/prata om så tar man (jag) väl hellre det öga mot öga nu när vi kan. Men jag tror inte det blir mycket av den varan, han vet ju var jag står. Så behovet att prata "allvar" är ju rätt litet. Sedan om han har några frågor kan han ju bara ställa dem, han vet ju att jag alltid är öppen & ärlig. Vi kommer nog bara njuta av varandras sällskap & mysa. Eller.. jag vet verkligen ingenting om vad som kommer hända. Och det är väl en del av charmen?

(Becca- I can flyyyyyyyyy!! Jag kommer ockupera ditt liv när jag upptäcker att det inte finns några vingar!!)

I övrigt umgås jag med en massa härliga människor. Jag är bortskämd! Har återupptagit kontakten med en massa gamla vänner sedan jag blev singel & det är jag jätteglad för. Sedan har det ju också tillkommit en massa nya, som också är jättekul! Senast igår träffade jag en superhärlig kille, en till Andreas faktiskt (de verkar vara bra snubbar!!). Vi hamnade på nån slags efterfest tillsammans. Jag & han var nyktra medan vårat sällskap var lite mer på örat, hans flickvän däckade ca 5min efter vi kommit hem bland annat. Iaf så åkte vi till Statoil & handlade & började genast prata ganska djupt. Vi kom sååååå bra överens!! Vi hade exakt samma tankar om förhållanden, kärlek & allt egentligen. Det var särskilt häftigt att vi klickade så bra ang våra tankar om förhållanden - det är inte varje dag kan jag säga! Jag får alltid försvara mitt liberala tankesätt i den frågan. Så vi ska ses imorgon, ta en fika & fortsätta bonda. Jättetrevligt!

Ha en underbar vecka alla! Jag ska vara på banken måndag & tisdag (På mitt lov! Frivilligt!) också - vilket kommer bli kul!

Happy day! En skön morgon.. faktiskt. Vaknade tom innan väckarklockan som ringde 5:30.. Helt otroligt!! Dessutom har jag fått sova lite mer inatt, det behövdes! Matlådan är redan fixad- blir lasagne med Erikas SpecialSallad! Mums..! Ser fram emot lunchen redan nu. Ikväll ska jag träna, hoppas jag mår bättre än igår. Sedan imorgon ska jag äta middag med Nicklas på Sonjas Grek på Söder. Ser fram emot det - var ett tag sen vi sågs & det har hänt väldigt mycket sen dess! God mat & en massa rödvin - typiskt oss, eller hur Nicklas? ;)

Nästa vecka smäller det också! Andreas kommer hem. Jag har inte längtat, alls. Inte alls sett fram emot detta! Jag är dock väldigt glad över att han vill träffa mig så fort.. Samma kväll som han kommer hem, kommer han åka till syrran eller polarna? Nej, han vill träffa mig! Hihi, jag är så fjantigt glad så att det nästan är löjligt. Jag har en middag inplanerad samma kväll där jag hade tänkt hänga med sent, men nu gör jag så att jag äter middag direkt & går tidigt. Sedan har jag en liiiten present till Andreas också.. eller det är nog mer en present till mig kanske, den ska iaf bo hos honom.
Det tråkiga är att vi inte lär ses nånting nästa helg. Vi har onsdagen, sedan jobbar han tydligen mycket & sedan kommer hans föräldrar ner till Stockholm för att fira hans systers födelsedag. Så onsdagen är nog den enda dagen vi har på nån vecka- trist! Men så länge han är i landet så är det ju genast bättre än att lalla runt i Asien.. Jaja, nu har vi ju tiden för oss. Jag ska inte stressa sötnöten!

Nu är det frulletajm! Ha en grym dag - jag ska tillbringa dagen i Handelsrummet med alla aktiemäklare.. I like!

Sedan tycker jag definitivt det är dags för Andreas att komma hem nu. Har gått massa veckor nu & jag är redo att han ska "burst my bubble"! Jag vet att jag totalidoliserar & han kommer säkert komma hem & inte alls vilja träffa mig lika mycket som jag vill träffa honom men.. vill fortfarande att han kommer hem nu! Det räcker nu tycker jag. Fast helst när denna vecka är slut dock, kommer ha sjukt kul & dessutom vara jättetrött så.. :)

Har inte pratat med honom på ett tag nu, vilket är trist! Jag vet ju att han har det jättebra & njuter för fulla muggar. Skulle dock vilja prata med honom ändå.. vilket är smått omöjligt då han ligger 7timmar före.

Nej fy nu ska jag sluta prata om den där pojken . Han lär ju ha ett ego högre än Eiffeltornet när han kommer hem!! Jag bara matar honom med komplimanger.. (vilket han förtjänar, sötnosen!!)

En helt okej helg. Fredagen var skitjobbig & jag var jätteledsen att missa min filmkväll med Alex. Jag hade sett fram emot det hela veckan!!! Aja, vi bokar om helt enkelt.. Lördagen spenderades på en 75årsfest med hela familjen- mkt behövligt!! Det är väldigt slående hur väl min familj känner mig & "svaret" till varför jag mått så kasst senaste veckan stod helt plötsligt klart framför mig! Hur kunde jag inte se det förut? Det är så himla enkelt.. men ibland krävs det väl att någon utomstående öppnar ens ögon. Så "problemet" kommer elimineras rätt ordentligt. Skönt! Jag mår iaf mycket bättre nu, mår som jag ska liksom. Lugna vatten.. :) På söndagskvällen var jag hos Fredrik & åt middag, alltid lika trevligt! Dessutom är det verkligen inte helt fel med en man som lagar en god middag åt en..!

Idag var min första dag på Swedbank. Bara praktik men ändå! Fick hänga med brorsan hela dagen, vilket faktiskt var rätt soft. Imorgon ska jag nog hänga på min "mentor" & försöka klämma in så mycket information i skallen som jag kan. Angående bror så är jag väl lite besviken.. Eller det kanske är fel ord! Han får ju göra precis vad han vill & det kanske inte alls påverkar mig (oss) men det stör mig likförbannat. Jag skulle vilja prata med Andreas om det, men jag vet inte hur bekväm han är med det & han kanske inte heller bryr sig om det här.. Sedan kanske han tycker att jag går händelser i förväg då jag reagerar på detta. Äh, jag vet inte. Det stör mig som sagt nånstans, jag vill göra ett gott intryck på Andreas & alla runtomkring honom & just nu känns det lite som det grusas. Aja, skitsamma. Jag överreagerar säkert!!

Sedan hela grejen med Tommy. Det verkar som vi inte kommer ses så mycket mer. Det har spinnat lite ur kontroll så.. vi kommer självklart förbli vänner men kanske inte umgås så tätt.

Ingen bra dag. Ingen bra natt eller kväll idag. Ångesten är på topp & jag mår verkligen skit. Päronen hjälper ju inte alls då de just nu inte pratar med mig, slår i dörrar & är i allmänhet trötta & arga på mig. Jag vill härifrån, jag vill inte ha med dem att göra. De stjälper mig. Ge mig en sovplats, en lägenhet att bo i en vecka så kommer jag bli mig själv igen, in no time. Behöver resa mig & det går inte med dem. Det suger men de stjälper mig verkligen. Jag klandrar dem inte, jag förstår att de är trötta på mig, som fan. Jag skulle också tycka illa om mig om jag var dem. Så jag kan inte vara kvar här.

Men jag vet inte var jag ska/kan ta vägen. Jag är fast.

Jag är sjukt tjatig. Jag kan verkligen inte släppa den där pojken. Jag släpper det ordentligt emellanåt, "det är bara två veckor", inga problem. Sedan pratar vi & så är han sådär jääääävla fin som bara han är & jag faller igen, hårt. Han bara går rätt in i hjärtat på mig, galet. Jag har iaf bjudit honom på min studentskiva, ja jag vet att jag är liten. En gamling som Andreas vill säkert inte komma men jag vill iaf att han ska känna sig välkommen. Han vet ju hur liten jag är men det känns ändå illa att bjuda en 26+ på min studentskiva, haha. Känner mig sååå liten. Kusin Kristoffer är iofs 29år & har tjatat om att få komma i ett år nu.. haha. Han vill nog egentligen bara ligga med mina tjejor, vilket han lyckats med tidigare, så varför inte? ;)

Andreas verkar iallafall vara på samma sida som jag. Jag hoppas han är det & det verkar onekligen som det.. Jag är bara så jävla skraj att det skiter sig innan det ens blivit något. Förväntningarna är igenom taket just nu.. Underbara man. Gash.

Haha, mamma kom precis in. Frågade en massa om Tommy, hon bryr sig ju väldigt mycket om honom också. Sedan frågade hon vad Andreas tycker om allt detta. Alltså, jag förstår att det kan se knasigt ut att jag umgås med mitt ex medan jag "träffar" Andreas (svårt att träffa någon som är i Asien) men det är faktiskt inte något "fel". Vi är vänner & Tommy vet att jag tycker massa om Andreas. Äsch, strunt samma. Ni fattar. Och om Andreas skulle ha något problem med det så skulle han ju säga någonting. Så öppna är vi ändå med varandra.

Jag känner mig superfjantig. Jag kan bara tänka på honom just nu. Tänker igenom våra konversationer, vad han sa, vad han menade, hur det kommer bli.. Dagdrömmer som om jag vore Bert själv. Ut ur mitt huvud! Darn. Jag tycker inte om att känna mig fjantig, känner mig som en riktig brud, vilket jag aldrig brukar.
Nej nu måste jag sluta. TöntErika.

Jag var hos Tommy igår. Ja, jag vet vad ni alla tänker. Jag har fått alla sms, mail, telefonsamtal & kommentarer - I hear you. Men det är inte så denna gång, vi ska inte, inte, bli tillsammans igen! Dels så vet vi ju vid det här laget (4 år senareeeee...) att det inte funkar med oss, vi är för olika på några avgörande punkter. Dessutom så är vi ju inte kära i varandra. Jag älskar honom, han älskar mig - det kommer nog aldrig att ändras. Vi är inte bara varandras första kärlek & första förhållande, vi är så mycket mer, bästa vänner bla. Den kontakt vi har kommer nog alltid att finnas, vi passar helt enkelt. Men nu är det som sagt som bästa vänner. Ingen känner Tommy såsom jag gör (vilket jag lägger rätt mycket stolthet i!!) & tvärtom - det tycker jag faktiskt inte att man bara slänger bort? Visst skojar vi en massa om att vi ska gifta oss om ett par år & om att han vill ha mina barn osv. Men jag känner Tommy, när han blir tillsammans med en tjej (även fast han inte är kär!!) så är han 100% hängiven & ger henne allt, så det sägs ju mest på skoj. Även från min sida.

 Igår var en häftig kväll, vi pratade öppet om en massa nya saker. Jag är en person som vill veta allt, detaljer. Det finns inget jag ogillar sååå mycket som obehagliga överraskningar. Allt om alla tjejer, om sexet, känslorna, ord som blivit sagda, allt vill jag veta! Dels är jag intresserad ur en människorelation synpunkt men också ett sätt att skydda mig själv. Det värsta som finns är att inte veta det som "alla andra" vet, tex att sitta med hans polare & en tjej han legat med utan att veta om det - isch. Så jag vet allt om alla tjejer Tommy varit med innan, under (i pauserna förstås) & efter min tid. Iallafall de som gjort något slags avtryck. Men Tommy vill aldrig veta nåt, ingenting. Inte bara för att han kan vara svartis (inte längre heller så) utan bara rent ointresse egentligen, han vill inte veta. Igår dock.. jag berättade! Vi pratade lite historia om John, men mest pratade vi om Andreas förstås.

- Erika, du vet att jag antar att du har legat & särskilt med Andreas.
- Nej, jag har inte det! Vi sov ihop massa nätter men inget snuskande - alls!!
- Alltså gumman.. du är jättesöt & sådär, men varför vill han träffa dig för?!... ;)

Haha.. vad jag skrattade! Typisk Tommy kommentar. Han glömde visst att vi dejtade 8mån utan sex, strunt samma omständigheterna, så var det. Men det var något härligt i det, att vara helt öppen, säga till honom att jag tycker om någon, att det finns en person som är speciell nånstans.. Det öppnade nån ny dörr jag verkligen tycker om. Vi har aldrig varit rena vänner på det här sättet. Det har alltid funnits sex, kärlek, känslor.. Nu tror jag verkligen på att vi kan vara vänner även om nån av oss har någon ny. Och jag älskar den känslan. Dessutom är han ju hur fin som helst - "Men Erika, nästa gång du blir tillsammans med nån - se till att det är någon riktigt bra kille!! Jag bryr mig inte om vilka du dejtar eller ligger med men ska du ha pojkvän ska det vara en verkligt fin kille, okej?" Det är den Tommy jag känner, osjälvisk, omtänksam & bara supersöt. Oavsett. Det faktum att han bryr sig betyder jättemycket för mig & jag önskar vi förblir bästa vänner i massa, massa år.

Jag borde verkligen sluta skriva så öppet. Jag har fått lite "problem" på senaste pga bloggen. Jag står för allt jag skriver & jag skriver inget man inte skulle kunna få veta med en enkel fråga, faktiskt. Jag föredrar att vara helt ärlig & om någon känner sig förorättad på något sätt så tycker jag att man säger det. En killkompis (bekant, dejt? vem vet) hörde av sig i helgen (onykter förstås) & var jätteledsen. Han sa att han hade läst min blogg & halvflippade väl lite. Tydligen tycker han mycket mer om mig än vad jag har förstått. Vi har gemensamma vänner & har varit bekanta i en massa år men först nu börjat umgås. Tydligen så har jag missat något iaf. Så jag satt någon timme med honom i telefonen i lördagsnatt där han sa allt ifrån att han "hatade" mig till att han älskade mig. Kallade mig baby, gumman konstant & påstod att han gått ifrån FHM-festen för min skull. Även fast jag verkligen inte har rätt att bli det så blev jag irriterad.

För det första, kalla mig inte baby, jag är inte din baby & definitivt inte en av dina småbrudar du kan charma & slänga bort. (han ligger en hel del denna kille)
För det andra, påstå inte att du gör något för min skull. Du valde att gå därifrån, jag bad dig inte (visste inte ens om att han var där!) & jag skulle aldrig ha bett dig heller. Jag är inte en svartsjuk person för 5 öre & jag tror verkligen inte på att begränsa människor. Människan är fri, vi är alla individer & gör våra egna val. Ingen annan har rätt att säga åt dig vad du ska göra, oavsett er relation.
För det tredje, du älskar mig? Seriöst, släng inte runt sådana termer, helt allvarligt. Om du tycker om mig seriöst så förstör du ju det "seriösa intrycket" genom att slänga runt sådant. Det ger ett väldigt omoget intryck samt förstärker känslan av att du bara fyllesnackar. Man tar liksom ingenting du sagt på allvar när du kläcker ur dig sånt där.
För det fjärde, ring inte & säg hejdå för att du ska "dö" när du åker bil bara för att få en reaktion. Visst förstår jag att det här var mycket alkoholen som pratade, men ändå. Dels så skämtar man inte om sånt, det är inte kul. Sedan är det bara fjantigt att provocera en reaktion på det sättet & jag reagerade bara tvärtom.

Det "tråkiga" är att jag verkligen tycker om den här killen. Jag ringde dagen efter & tänkte vi skulle prata igenom det... men fick inte så mycket respons. Nu känns det bara som att det ligger på hans bord. Vill han reda ut & prata om det så är han välkommen. Jag förstår om han skäms & vill han glömma det här så kan jag göra det också. Men säg någonting iaf, skicka ett sms om det är jobbigt att snacka om. Nånting!

Jag bestämde mig för att inte skriva om Andreas mer. Dels för att han faktiskt är hemma snart (eller inte direkt men aja) & jag då måste stå för allt jag skrivit, vilket jag verkligen gör!! Men det blir så verkligt då, på ett sätt det inte varit tidigare. Dessutom börjar det blir lite stalker-varning på mig.. Stackaren lär ju springa för livet snart!!

Sedan har ju livet krånglat till sig lite. Jag träffade Tommy förra veckan & det känns inte direkt.. som att det är något jag vill blanda. Jag vet inte riktigt vad det innebär eller betyder. Det enda jag vet med säkerhet är ju att det är jävligt tunn is, jag får gå väldigt försiktigt. Jag är fast lite i mitt tänk.. på ett sätt borde jag nog inte träffa Tommy igen då det bara lär leda till tråkigheter, tyvärr. Samtidigt, om jag väljer att inte träffa honom osv så kommer jag bli som att jag gör det för Andreas skull. Vilket i sig inte är fel men.. ju mer man investerar, desto längre har man att falla. Right? Andreas skrämmer mig så otroligt.. Nu visade det sig iofs att vissa saker han sagt inte riktigt var så som det lät så.. det är jättebra. Äh, jag vet inte. Jag borde inte skriva sånt här när jag sovit en timme inatt. Och typ 4timmar över hela helgen. Mitt huvud är inte direkt med mig.

Så.
Det jag ser fram emot mest i veckan är Alexander. Han är utan tvekan den vackraste, ärligaste, mest generösa & intelligentaste människor jag har träffat. Han är en på miljonen & han betyder världen för mig. Vi ska ha en filmkväll ute hos honom, på fredag antagligen. Jag längtar, längtar, längtar! Han är bäst. Jag har aldrig träffat någon som Alexander & jag är lyckligt lottad som känner honom - jag är väldigt ödmjuk inför honom, hans person, intellekt, skönhet & det faktum att han vill känna mig.. Jag har aldrig träffat någon som fascinerar mig så.

Jag ska träffa ChristopherRobin på torsdag. Jag vet faktiskt inte hur smart det är, är väl egentligen inte så genomtänkt! Vi har sagt att vi ska käka middag hos honom, men det är väl allt som är bestämt. Dels så måste vi prata, lösa allt som varit. Det finns så mkt gammalt groll, missförstånd & tjafs emellan oss. Jag har försökt prata med honom tidigare men antingen har han inte lyssnat eller så har han bara blivit arg & hetsat emot. Så vi har liksom aldrig löst något.. & jag vet att han har mått rätt kasst över hur det blev mellan oss. Sedan vet jag inte.. han har lagt en del kommentarer som verkar indikera att han vill göra nåt utöver vänskap. Jag vet inte. Han har varit rätt elak mot mig, sårat mig rätt hårt & ändå ger han mig skit hela tiden, som att jag är djävulen & han är en ängel. Vilket jag inte tror han är medveten om att han har gjort..

Som man hör har vi en del att lösa... Samtidigt kan man ju kanske undra varför vi inte släpper varandra? Jag har väl svårt att släppa nån som inte gillar mig eller vad man ska säga.. Vill liksom inte skiljas on bad terms. Äh jag vet inte. Vi kanske lever på gamla meriter? I början, innan allt skit, så hade vi ju jättemysigt & trevligt. Sedan föll det isär rätt hårt men.. Jag har helt enkelt noll koll.

Men i slutändan kanske det inte spelar någon roll? Det är faktiskt över ett år sen vi umgicks..

Pratade med Andreas idag igen. Blev en halvt ordentlig pratstund faktiskt. Vanligtvis hinner vi bara med 3minuter ungefär.. Förstås bestod stora delen av samtalet om oss, söta ord, var vi står lite, vad som kommer hända när han kommer hem.. Det var det första helt ordentliga vi har haft så nu är det klart iaf.. Haha, vi ska inte prata om vår situation hela tiden faktiskt! Jag blev iaf varm i hjärtat. Han är riktigt fin alltså.. äkta guldklimp!! Så oavsett vad det blir av det här ska han finnas i mitt liv. Det är sådana killar man alltid borde träffa ("dejta" som han säger, isch, hatar det ordet), sådana killar som, även om det inte funkar så är de värda att "behålla". Som vänner eller dylikt.

Tillbaka till ämnet. Han läste min blogg iaf, jag fick liiiite panik, haha. Man vet ju aldrig, man kanske skrämmer karln.. Han blev inte skraj utan berömde mig istället för hur öppen jag är. Han diggar det tydligen & "borde lära sig av mig". Sedan förklarade jag väl att det enda man kan säga i det här läget är att man vill ses mer & lära känna varandra bättre, thats it. Vill inte att han ska tro att jag friar eller så.. Jag blir ju rätt intensiv när jag tycker om nån. Sedan har jag förstått att han har svårt att släppa in nån nära, har tydligen fått en del smällar.. Jag har anat detta tidigare men han sa det rakt ut idag, "det där med många dejter & jag är ett känsligt ämne". Vilket är helt okej, som sagt, inget frieri på gång. Sedan är jag inte så himla orolig på den punkten faktiskt, vi har en väldigt öppen dialog & det är såpass avslappnat när vi ses så ser inte det som något "hinder" alls.. Skönt att veta allt nu, exakt var han står & vad som kommer hända när han kommer hem. Nu kan jag slappna av & låta dessa veckor springa förbi..

Nej, nu ska jag äta tårta. En barntårta som gjordes till pappas födelsedag men som ingen äter! Till det ska jag bada. Själv. Tråkigt.

Jag är så jävla tom. Min bästa bästis, min älsklings Johan.. Han har gjort det otroliga. Han har aldrig, aldrig svikit mig eller gjort nåt dumt, aldrig. Vi har haft nåt smågnabb nån gång men bara rörande vem som ringer vem mest eller små dumma pojkgrejer han gjorde när han var 17 år. För det första är han världens finaste kille med ett enormt hjärta, skulle aldrig göra en fluga förnär. Och definitivt inte mig.

Jag brukar ha svårt att "förstå" att människor tycker om mig. Det har aldrig varit fel på mitt självförtroende men har haft svårt att ta in att människor utanför min familj verkligen kan tycka om & älska mig. Med Johan har jag aldrig tvivlat. Fast han inte alltid är världens mest verbala kille så har han alltid få mig att känna mig omtyckt, älskad & uppskattad. Vilket i sin tur har lett till att jag alltid varit trygg med honom, trygg nog att vara mig själv at all times + att berätta allt, allt för honom. Ingen vet lika mkt som Johan. För jag har alltid litat på honom till 1000 & vetat att han behåller allt för sig själv.
Men nu, flera år senare, är det smått raserat. I somras berättade jag det värsta nånsin för honom. Jag hade gjort bort mig rejält, gjorde ett sjukt stort misstag som jag har betalat dyrt för. Det var nog den värsta dagen i mitt liv. Ingen, ingen utanför min familj vet om detta -.förutom Johan. Honom litade jag på.

Nu har han berättat det här för en vän till oss. Jonas, som jag känt ännu längre än Johan faktiskt. Han är en bra vän & han står mig nära men jag vill inte att han ska veta detta, ingen ska veta detta. Dessutom är han rätt osmidig at times.. Jag fick reda på att han visste detta genom att han kläcker ur sig det framför en massa vänner, mitt i en fest ungefär. Slap in the face. Jag dog. Jag skojar inte, mitt hjärta stannade ett par sekunder. Det har hänt mig en gång, jag vet hur det känns.

Och nu vet jag inte hur jag ska reagera. Har smsat med Johan (han har inte ens haft vettet att ringa upp & be om ursäkt på riktigt) & han är jätteledsen förstås. Enda anledningen att han pratade med Jonas är tydligen för att han var så orolig för mig, vilket jag förstår. Det var min djupaste botten & han såg hur förstörd jag var. Men desto större anledning att behålla det för sig själv då.. eller?

Jonas har också bett om ursäkt (VIA SMS ÅTERIGEN!! SUCK) & tar på sig hela skulden. Vilket jag uppskattar & faktiskt inte trodde. Han brukar inte alltid ta så allvarligt på andras känslor.. Men med båda är det jag som tagit kontakt, krävt förklaringar. De har bara smsat & svarat. Inget telefonsamtal, inte kommit förbi.
Jag sitter här & gråter. Min bästa vän, var är han? Jag vet inte. Allt jag trodde om honom har gått i kras. Även om jag vet att han fortfarande går att lita på, alla gör misstag, han gjorde det inte för att vara elak - tvärtom. Men jag vet inte.. jag har aldrig litat på nån som jag litat på honom. Det är en blixt, en jävla orkan från en babyblå himmel med hjärtformade moln.

Jag är inte ens arg. Jag vill inte bråka, jag bråkar inte, det är verkligen inte min grej. Dessutom är det här verkligen inte något jag vill ska förstöra/påverka negativt mellan oss. Men samtidigt vill jag att han ska förstå vidden av vad han gjort, förstå hur djupt han har sårat mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill att han verkligen ska anstränga sig, fan krypa i stoftet, jag kommer förlåta honom oavsett, vilket han vet. Jag vet inte.. känns som om han borde anstränga sig mer. Fast jag vet exakt vad som kommer hända.

• Vi pratar - jag förklarar varför jag är ledsen/arg
• Han kommer förstå & be om ursäkt
• Jag kommer gråta & säga hur mkt han betyder
• Han kommer säga samma tillbaka, se sjukt ledsen ut, skämmas & krama mig
  
• Jag kommer förlåta & vara SammaGamlaGladaErika 
• .. jag kommer fortf vara ledsen & känna att det var otillräckligt efteråt.

Jag är egentligen bara tom. I chock. (Inte ens mamma visste vad hon skulle säga, hennes favorit Johan..)

Bästa blogginlägget på LÄNGE!!

Läs snälla!!!

Definitionen av en Svensk Fika är ju underbar. Ett gott skratt fick jag iaf.. :)

Romantisk film på menyn. Väldigt farligt för Erika på söndagskvällar.. Att dessutom pratat halva kvällen med Nils gör ju inte saker bättre. Hur kan en underbar människa få en att känna sig så..så..jag vet inte. Ledsen/vemodig/otillräcklig/töntig.. Nånting gör han iaf & jag vet faktiskt inte vad jag tycker om det. Det är giftigt men ändå så gott..man kan liksom inte låta bli. Trots den otroligt bittra smaken efteråt..!
Äh, jag vet inte. Nils är en spillevink & kommer alltid att vara. Jag har ingen aning om nånting annat. Men jag bryr mig faktiskt inte, det får vara. Go with the flow. Dessutom kommer jag typ träffa Andreas igen långt innan jag någonsin träffar Nils igen, vilket säger en hel del om Nissen..
Nej jag måste ta något att äta.

Segare än segast.. ! Middagen igår var urmysig & de bor verkligen jättefint. Inte alls avundsjuk! Haha.. nu vill jag bara flytta själv så jag kan börja inreda mitt eget boende. Vi drack massa vin, jag fick tequila (??) som något slags substitut för whiskey & vi pratade en massa, förstås. Kom hem nån gång vid 3 & då kom Alex hit, han hade varit ute med lite vänner. Jag ställer mig & tvättar hans jeans mitt i natten. Ska då tilläggas att jag inte "kan" tvätta. Jag chansade vilt, "40grader, det låter skitbra, släng in lite flytande tvättmedel så ordnar det sig nog". Sedan lekte vi med min Casall-boll, haha.. Det är inte lätt att balansera på den när man är onykter kan jag berätta! Sjukt underhållande iaf.. Sedan kollade vi Tintin & somnade.. Man är lätt seg idag.
Idag kommer familjen hit på lunch. Pappa fyller år imorgon så vi firar lite! Mjukisbyxor is the shit.

Jag orkar inte sitta här mer nu. Jag ska gå & bråka med Kristoffer Kusin.. :)